Text ur "Temoignages des chattes"

För första gången kunde vi se oss själv som krigare. Vi var inte längre ansvariga för en våldtäkt vi själva hade sökt; vi var vanliga offer för det som man kan vänta sig att uthärda om man är kvinna och vill ut på äventyr. Våldtäkten tog äntligen steget ur den absoluta mardrömmen, det osagda, det som absolut inte får hända. Det handlade inte längre om att neka, om att duka under, de handlade om att leva med.

-Fritt översatt ur ovanstående franska zine

Originaltexten:
Pour la première fois on pouvait s'imaginer en guerrières.  Nous n’étions plus responsables d'un viol qu'on avait bien cherché; mais nous étions les victimes ordinaires de ce qu'il faut s'attendre à endurer si on est femme et qu'on veut s'aventurer à l’extérieur.  Le viol sortait enfin du cauchemar absolu, du non-dit, de ce qui ne doit surtout jamais arriver. Il ne s'agissait plus de nier, ni de succomber, il s'agissait de faire avec.