Nyårslöften, tredje gången gillt

Okej, här kommer min rökarhistoria:

2007

Den 1a juli började jag röka. Varför? För att jag var förtvivlad. För att ha någonting att göra. Och för att det lindrade lite, tänkte jag. Jag rökte konstant i sex veckor. Sen slutade jag, gav bort mitt cigarettpaket till en kompis. Började igen, jag fick röka en dag i veckan. Sen rökte jag några dagar i sträck. Tänkte att "nu får jag inte röka på sis och så många veckor". Haha. Gissa hur det gick?Sen åkte jag iväg. Rökte lite i Köpenhamn. Kom til Amsterdam, lärde mig rulla och rökte på heltid igen. Kom till Frankrike, rökte som en borstbindare. Tre cigg i sträck innan jag gick och lade mig, en katt i famnen eller Koshka som låg i mitten av min säng. Bestämde mig för att sluta på nyår.
Nyår kom, jag var i New York. Satt i en brandtrappa i C- Squat på 14 street och Avenue C med några nyfunna vänner som skrek "Chainsmoke girl, chainsmoke!" och slutade efter tolvslaget.

2008
I maj var jag i Barcelona, och hade, av en slump, träffat den grabb som jag släpat hem på min födelsedag i Amsterdam 8 månader tidigare för att jag var skitledsen och hade bestämt för att jag vägrade sova ensam. Morgonen därpå, i hans säng, samma dag som jag skulle åka tillbaka till Marseille, tog jag en cigg med honom.

En månad senare, efter att jag återvänt till Barcelona för att träffa honom och han visat sig vara ett as, rökte jag igen. Fortsatte i Marseille, och när jag kom tillbaka till Stockholm och inte lyckats hålla mig särskilt länge, avlade jag ett nytt nyårslöfte.
Nyår kom, jag fimpade.

2009
En dag i slutet på januari var jag Gullmarsplans tunnelbanestation med en god vän, och var återigen upprörd över något som rörde den som fick mig att börja. Tog en cigg, tog flera. Rökte sedan mycket sällan och oregelbundet. Om jag var exceptionellt glad, eller ledsen, eller full.
Åkte till Gotland, rökte mer. Och en sommardag på Js balkong tog jag en cigg med honom. Ockuperade hus i Barkaby och jag intalade mig att eftersom det var så jäkla låg standard på huset och allt var misär så fick jag röka. Sen fortsatte jag.

Och nu, nu jävlar. Tredje gången gillt, inga fler ursäkter godtagbara. Inte ens om jag hamnar i finkan, blir brutalt dumpad, får lungcancer eller något annat tjaffs.

Finito, kaputt, adjöss!
Från och med när jag vaknar imorgon är det bara chokladcigaretterna jag fick i julklapp som gäller.

Jag fyllde år en gång, i Amsterdam.

”So what did you do for your birthday?”
”I met my ex-boyfriend”
”Ah! Well I spent my day putting needles in my armpits.”

Ur en gammal dagbok från Frankrike

Rennes, Mercredi 14 nov 2007

Jag minns inte alla mina älskare och inte heller hur dom brukade ta på mig.
(Men jag älskar Kerstin Thorvall).

Profetian har slagit in. Jag är i Frankrike och rökes Gauloises. Idag har jag varit på utflykt i de Bretagnska skogsdungarna med Anthony, Jeremy och Bastian. Vi högg ner ett träd till brasan där hemma. Och så har jag legat i löven och fotat trädkronorna. Käkat baguetter med Camembert och druckit vin. (När fransmän spelar TP så utbrister de förtjust varje gång de får en i sverige så kallad ”tårtbit”, ”CAMEMBERT!”)

När vi kom hem gick jag till affären med Monito. Jag är ju en sån där som alltid ställer alla varorna i en prydlig rad med streckkoden utåt för att underlätta för kassörskorna. Det är INTE norm i Frankrike. Alla vräker upp sina varor i gigantiska berg och jag blir lika upprörd varje gång. När jag och Monito hade handlat frågade jag kassörskan vad hon gillade bäst, prydliga rader (”comme ca” *visar med händerna och gör, enligt mig, lämplig ljudeffekt*) eller otympliga berg (”comme ca” *visar återigen med händerna och gör annan ljudeffekt*). Kassörskan tittade konstigt på mig och återgick till att scanna den efterföljande kundens varor. På vägen hem skrattade jag och Monito åt det hela och han sa ”les suédoise sont folle” (svenskarna är knäppa).

Ett slott i Paris 15e

crossing borders

Om Nuet

Jag går och kissar, sätter tandkräm på tandborsten, stoppar in den i munnen, hämtar ett glas vatten till J. När jag kommer tillbaka in i rummet sitter han naken i min säng med ett fundersamt uttryck och drar sig i skägget med tårna.

Om kärlek

Jag har mycket hellre ett polyamouröst förhållande som kanske är monogamt i praktiken,
än att lova någon monogami för att sedan bryta löftet.

Och jag väjer hellre undan epitet än att inte kunna leva upp till förväntningarna som kommer med det.

Så för att sammanfatta;

Jag är hellre förälskad i någon utan att "bli tillsammans" med någon jag inte kan lova bort mitt hjärta till och därmed tömma begreppet på dess betydelse.

Ur ett gammalt anteckningsblock

Att träffa någon som säger "Stanna hos mig inatt. Och imorgon. Och natten efter det", och vilja samma sak.
Jag menar verkligen vilja det.
Jag träffar ofta folk som vill att jag ska stanna, men jag har ingen lust. Förmodligen följde jag med dem för att jag inte ansåg mig ha något bättre för mig, eller helt enkelt för att slippa sova ensam. Kanske för att försöka driva din kropp ur minnet genom att ersätta det med någonting annat. Jag har tänkt att om jag får massa nya minnen av andra kroppar så kommer jag tillslut inte veta vilken som är din längre. En plan som visat sig misslyckas fullständigt. Det tar sin lilla tid för folk att sätta spår i mig, och folk som jag spenderat en eller två nätter med har oftast inte ens en chans. Inte ens dagen efter minns jag längre deras kroppar, men känslan av hud och någon som tar på mig får mig bara att minnas dig allt tydligare, sakna mig ännu mer från vettet.

om plågan i att ha ett förflutet

folk vet vem jag är, även i förhållande till honom, men jag får inte nämna det, min historia är inte min att förfoga över, inte min att berätta

om jag nämner hans namn kommer jag bli bemött med misstänksamhet, vad jag än säger kommer det tolkas som att jag baktalar honom

min luft har tagits ifrån mig, min historia är inte min att förfoga över, inte min att berätta

så jag vaktar min tunga, berättar anekdoter om före och efter, undviker hans namn, låtsas som att vi inte känner varandra, som om mitt hjärta aldrig stannat på grund av honom, som om jag aldrig önskat mig död på grund av honom, som om jag inte undviker vissa platser, distansierar mig från vissa människor på grund av honom

min luft har tagits ifrån mig, min historia är inte min att förfoga över, inte min att berätta

berättelser från förr

Han sänkte aldrig garden, och inte jag heller.
Han har varit med ett tag, han vet vad som händer.

Man dör.
Och sen blir man någon annan.
Och det är jävligt jobbigt, och tar jävligt lång tid.

Ett axplock från nuet

Han är som ett slags andrum, en slags paus.
Stanna ett tag precis där man är och göra ingenting tillsammans.
Ta en öl på piloten, dricka lite kaffe,
strunta i väckarklockan, sova tills man borde gå,
knulla tills man borde vara i skolan,
äta frukost tills lektionen är slut.
Andas litegrann. Prata om inget särskilt.


...
Jag tycker bara bättre och bättre om grabben för var dag som går.
Och det slutar aldrig att förbluffa mig.