Det här med att vara kvinna och sömnlös...

Okej då.
Då får min kropp ifall jag får en axel att sova på.
...
Your shoulder is not good enough

Men med en katt sovande brevid sig blir sömnlösheten ändå uthärdlig. Inte för att jag har något annat val. Än att uthärda den altså.
Tre månader på vift. Tänker på det jag gjort, de människor jag träffat. Hur många ciggpaket jag köpt. På att jag aldrig trodde att jag skulle bilda mig en åsikt om vilket rullpapper som är bäst, vilken tobak jag föredrar.

Nyårslöften

Hejdå cigg

Välkommen tillbaka Rösten Lukten Andedräkten och Blodet i tårna.

I frankofanernas land

tu as un copain en suéde?
no.
pourquoi?
c’est fini.
de lui ou de toi?
de lui.
c’est pas facile ah?
no, c’est pas facile.

Men franskan gar ju framat i alla fall. Hittade lite klader pa gatan i forrgar, tvattade dem nar jag kom hem, separerade inte fargerna och nu ar allt rosa. Usch.
Pusshej tout le monde

Över min säng (i Amsterdam)

det här står skrivet över min säng.
jag blir rädd varje gång jag läser det,
och nu kan jag det utantill.

Nere i gyttjan på gården ligger en knallröd hjärtformad kudde från IKEA

Köpenhamn och början på stormen

lite i efterhand sådär...

Sista natten i Köpenhamn nu, imorgon kväll åker jag vidare till Amsterdam. Utsikten från mitt fönster är magnifik, precis brevid den största gatan i Köpenhamn, 6-filig trafikmonsterkorsning. Okej, utsikten skulle kunna vara bättre. Men det är känslan, bor högst upp i ett stort hus och man kan krypa ut genom fönstret och sätta sig under den stora blinkande neonskylten som huserar på taket och känna sig ganska liten i den stora staden. Det är egentligen det som är magnifikt.
Det är 10 minuters promenad till Centralstationen och 10 minuters promenad till Folkets Hus och Norrebro, där de flesta intressanta aktiviteterna sker och flest aktivister huserar (kanske bortsett från Christiania men jag har ingen koll på hur många som bor där).

Det har varit intressanta dagar. Första kvällen irrade jag runt och lerade efter Folkets Hus i nästan 2 timmar innan jag insåg just det att det ligger 10 minuter från där jag bor. I början kände jag mig ganska obekväm. Alla hade trasiga kläder, alla hade piercings och töjda öron, alla hade dreads och alla var yngre än jag. Men så hittade jag Linus, en vän som bodde hos mig en vecka i våras och som är delvis inblandad i dramat som förstörde hela min sommar och mer därtill. Jag blev glad över att träffa honom i alla fall och har hängt en del med honom resten av dagarna här också.

På lördagen var den stora händelsen, G13, ockuperandet av ett nytt ungdomshus eftersom det kända och högt älskade Ungeren revs i våras. Mycket välorganiserat spektakel med fyra olika s.k. fingrar med olika strategier för att ta sig in på området. Några vänner från Sverige hade rest ner för att vara med på ockupationen och vi sällade oss till det gula ”queerfeministiska” fingret. Vid samlingsplatsen för demonstrationen var det mycket trevligt, solsken, musik från ljudbilarna och kravallkök dagen till ära. Alla som skulle vara med i det gula fingret fick varsin påse med en gul huva, en citronbit, en bit tyg och ett litet häfte om feminism och en informationslapp om fingrets strategi och bruksanvisning för citronen (krama ur saften ur citronen i tyglappen och andas igenom den vid en tårgasattack). Demon bar iväg och strax efter att vi lämnat demorutten för att närma oss huset fick vi nytta av citronen. Det var första gången jag har varit med om att polisen har använt tårgas emot en aktion eller demonstration, men det är vanligt i Danmark och aktivisterna verkar ha ganska stor koll på vad som är att vänta. Vid ett ställe så stod det folk och delade ut chokladkaka till alla som var med i demonstrationen också, väldigt fint tycker jag.

Efter lite mer promenerande och spring och tårgas tog vi oss i alla fall in på området som skulle ockuperas. In i huset kom vi aldrig eftersom polisen redan tagit det i besittning men vi satt och hade det trevligt utanför ett tag innan polisen kom med förstärkning och hundar och såna där fuskmetoder som dom alltid kommer undan med att använda för att sätta stopp för alltför många självorganiserade framsteg. Vi höll ihop och blev arresterade för olaga intrång (på en öde tomt, intrång för vem då?), fick händerna bundna bakom ryggen och blev körda till en polisstation. Väl där framme blev vi placerade i garaget, till en början sittande i prydliga rader men allteftersom tiden gick blev disciplinen mindre och folk satt huller och buller som de behagade, låg och sov på magen så gott det gick och hjälpte varandra att smygröka och liknande. Efter ungefär sex timmar började de knipsa upp remmarna som band händerna bakom ryggen och binda dem där fram istället (så otroligt mycket skönare) och vid halv tre på natten kom de med lite mat, till en början några mackor, men alltför få vegetariska som inte ens i närheten räckte till alla och sen kom de med hamburgare från McDonald’s. Allteftersom blev folk tagna in på själva stationen och placerade i celler och efter ett tag släppta. Själv fick jag sitta nästan tolv timmar i garaget innan jag klockan kvart i sex på morgonen blev registrerad och satt i en liten cell med elva andra tjejer. Vid halv tio släpptes jag som en av de sista (tror jag).

Väl ute i det fria igen väntade jag tills resten av mina vänner kommit ut och sen åkte vi tillbaka till Norrebro och käkade mat på Carmen (Carmen i mitt hjärta, haha). Drog sedan förbi Folkets Hus för att se om det hände något intressant och träffade, självklart, Sebbe. Som självklart också är påväg till Amsterdam. You can run but you can’t hide.
Åkte i alla fall till Christiania sen, mina vänner från Sverige åkte hem strax därefte och jag vandrade runt med Linus och hans vän Sarah och spenderade resten av kvällen med dem.

De senaste dagarna har varit lugna. Mitt på dagen brukar det inte hända mycket, men på kvällen har det funnits någonting att göra och folkkök att laga mat i och låta sig mättas av. Folkköken hämtar nästan all sin mat från containrar där man kan hitta hur mycket fräsch mat som helst, och får ofta bröd gratis från affärer som ändå måste slänga det. Jag gillar att det går att leva så här, det händer en hel del och jag märker att jag är på kontinenten, skillnaden från Sverige trodde jag inte skulle vara så markant men den känns. Risken finns ju dock att jag bara blivit hemmablind, speciellt då jag till stor del isolerat mig de senaste månaderna i Stockholm.

Håll i hatten

Jag packade och packade nog om min väska minst 5 gånger i fredags i ett försök att reducera min packning. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att jag får dumpa saker på vägen ifall jag inte orkar bära.

Dagen efter min ankomst till Lund upptäcker jag att jag glömt min mössa på tåget. De som känner mig vet att just mössor har en aldeles speciell benägenhet att rymma ifrån mig. Och att jag sällan uppskattar det. Läser Days and nights of love and war av Eduardo Galeano. Han skriver ” I lost quite a few things in Buenos Aires. Due to the rush or to bad luck, no one knows where they ended up. I left with a few clothes and a handful of papers.
I don’t complain. With so many people lost, to cry over things is to lack respect for pain.”

Träffade rödtott precis utanför stationen. Ibland tror jag att livet driver med mig.
"det finns vändpunkter"
Vi säger så.

Hemma igen

Ja. Så var man hemma i Stockholm igen. Men jag fortsätter kanske prutta ur mig lite då och då. Jag har fått arga mejl av min lärare som tycker att jag är oengagerad och så har jag inte fått några pengar från csn så jag skippade det där med skolan.

Böcker jag skall läsa istället nu när jag är arbetslös och lycklig:
"Choke" av Chuck Palahniuk
"Bellefleur" av Joyce Carol Oates

Och så kan man ju alltid sitta i fönstret och titta på förbipasserande barn som dansar.

Tralalalalalalaa

NU HAR JAG KÖRKORT!!!

tralalalalalaa

Alligatorer

För drygt en vecka sedan träffade Jenni Manny Puig på sitt jobb, hon är servitris på ett av hotellen i Miami Beach, och han var där som gäst. Han har nåt program på Animal Planet och polar med alligatorer och hajar och sånt, och erbjöd sig att ta med oss ut och simma med alligatorer. Givetvis tyckte vi det verkade vara en strålande idé och igår bar det av. Vi åkte till ett naturreservat, Everglades, drog på oss våtdräkter och snorklar och klev ner i träsket. Vi såg alligatorer (jag klappade två stycken) och fiskar och vattensköldpaddor och annat spännande.

Förrsten körde jag uppkörningen. Kan inte parkera. Men men, jag ska lära mig och ta körkortet innan jag åker hem igen och därmed basta!

Uppkörning

Imorgon klockan halv två ska jag köra upp!

Altså halv åtta svensk tid!
Håll tummarna för mig!

2 cool 4 school

Jag åker tillbak a till Miami idag, och till The Keys ikväll eller imorgon. Inte bara det att man inte råkar befinna sig på andra sidan jordklotet varje dag, utan även den möjligheten att jag även om jag stannat kanske fått underkänt på tentan. OCH avstått från Key West. Hell no! Omtenta är säkert kul. Key West är det definitivt.

Dilemma

Nu har jag kommit tillbaka från Miami. Det var roligt där, såsom det brukar. Jag jobbade med att dela ut prover på en ny ansiktskräm, vi var tvungan att ha på oss svarta skor, svarta piratbyxor, och svarta tröjor med en limegrönt tryck som det stod "Feed your skin, starve your wrinkles" på. Jobbade för det mesta på Ocean Drive, och knata runt där i svarta kläder är ungefär som att vara i en bastu, men det var bra betalt enligt mina mått.

Var nästan uteslutande på South Beach, eftersom det är där Jenni bor, och det finns en hel del att säga om den delen av Miami। Minns vad V sa innan jag åkte, om när hon var där en gång som barn på semester och alla åkte runt i bilar med öppna tak och bikinibrudar som sjöng "oh oh" i takt med musiken. Ungefär så är det. När jag promenerade med en vän så såg han några barn, och kommenterade det, och jag frågade om det var ovanligt med barn här. Ja, sa han. "South beach is not a place for children." Varannan människa man möter är turist, ingen är från början från Miami, ingen är född där. Alla är överens om att "Miami is not like the rest of America", på gott och ont. Det finns med jämna mellanrum skyltdockor som har större bröst än Barbie, folk går förbi, suckar smått roat och säger "only in miami beach".


Förutom turister finns det mycket konstnärer i Maimi, och mycket surfare। Jenni försökte lära mig surfa en dag, jag kände mig som en valross, men när en våg väl "fångat en" var det väldigt roligt.


Jag har heller inte träffat en enda människa som har ett gott ord att säga om Bush। Brorsan Jeb är ju guvernör i Florida, så jag förväntade mig faktiskt att träffa någon som har del i skulden för att han sitter där.


Iaf, nu till dilemmat:
Jag har en tenta på fredag। Jenni och hennes vänner skall åka till Key West på onsdag kväll. Key West är det bästa stället i hela Florida. Jag vill till Key West, men jag vill inte köra min tenta. Vadskajagtamigtill? Nytta? Nöje?


Vem vet när jag kommer dit nästa gång? Livet? Eller böcker? Böckerna finns ju kvar, livet far iväg i skrivande stund. Varför just nu? Hjälp mig!

Jag ska till Miami!

Nu har jag väckts upp ur min dysterhet för en stund och tänkte då att jag skulle roa er med ännu en liten uppdatering. De hjärtskärande dikterna om hur jag inte kan sova om det inte ligger minst en annan människa brevid och snarkar tänkte jag bespara er. Men det har börjat bli väldigt svårt. Även de sömnlösa nätterna med åtta pers trängandes i sängen verkar mer lockande än ödsligheten i min.

I alla fall, på onsdag ska jag till Miami och Jenni!! Jiiiihaaaa! Aldrig har jag varit där utan att ha synnerligen roligt. Jenni är den av mina vänner som jag känt allra längst, vi gick i samma skola på Grenada när jag var två år, hoppade i seglet på hennes föräldrars båt där hon bodde vid samma ålder, och satt på kanten på samma vindsurfingbräda som hennes pappa styrde. Sen flyttade jag till Sverige och återsåg henne inte igen förrän jag var elva år och pappa flyttat hit. På en kväll blev vi genast goda vänner igen och alltsedan dess har vi aldrig behövt börja om, även fast vi ses mycket sällan.

Jag ser mycket fram emot att åka. Jag ska dessutom åka tåg dit ner! Tåg! Vilken lycka!

Vardag i Port St Lucie

Nu har farmor åkt hem och jag är ensam i huset på dagarna. Det är ganska trevligt, jag vaknar vid niotiden och går upp och äter frukost. Eller, jag menar, jag vaknar halv fem och har seminarium till klockan sex och sen går jag och lägger mig igen och vaknar nio. Men det är inte alla dagar jag har seminarium.

I alla fall, så läser jag, för litteraturvetenskapen, körteori eller någon av mina nöjesböcker. Sedan åker jag lite inlines, springer runt huset och hoppar i poolen. Sen dushar jag och byter kläder och sätter mig att läsa igen. Nångång lagar jag mat, äter upp den och diskar.

Sen kommer Alisha hem, sätter på Nickelodeon, lägger sig i soffan och somnar (hon börjar skolan klockan sju på mornarna så det är inte så konstigt). Sen kommer Carole och pappa för det mesta sist, för han har tio timmars arbetsdag och en timme till jobbet. Då kanske jag äter middag, kollar på tv, socialiserar lite granna, åker med nån till affären eller dyl om någon skall dit, och ugglar framför datorn. Nångång mellan åtta och elva går jag vanligtvis och lägger mig igen. På helgerna är det lite annorlunda, Alisha tar mig ut ibland, i fredags följde jag med henne och hennes kompisar till en "Faire" typ kringresande tivoli. Alla karusellerna snurrade runt på olika sätt och efter den tredje mådde jag inge bra längre.

Körkortsgrejen går lite segt, eftersom farsan är borta halva dygnet och är ganska trött när han kommer hem, så kan jag bara övningsköra när han är ledig. Men det går i alla fall, bara lite långsammare än jag skulle vilja. Hade sett fram emot att ta det så fort som möjligt och kunna glida runt själv sen, men det hinner jag nog inte.

So long friends!

Mer från Trinidad, och lite nuet

Berättelserna från Trinidad kommer lite pö om pö nu när jag kommit tillbaka till Florida, det var lite svårt att få tag i internet där därav förseningen. Dagen efter karnevalens slut var vi på stranden, de hade flera stora högtalarsystem där med musik och stämningen var god. Här en en konversation som utspelade sig där.

Random snubbe (till mig) – Where's your boyfriend at? Is he here?
Avon (cool brud jag träffade där) – Don't eva bring sun to the beach! Don't eva bring sun to the beach! Better off leaving him at home.

Annan konversation
Jag – How do you support yourself? Do you work?
Avon – Nooooooooo... I have a man you know...HAHAHAHAHAAHAH

...
Det är tydligen vanligt med kidnappningar i Trinidad, och våldsbrotten tycks ha ökat markant de senaste åren och alla som jag träffade som bodde där varnade mig mångt och mycket, och berättade många skräckhistorier för mig, inte kompis kompis utan ögonvittnesberättelser.
När en kille som jag var lite bekant med och hans kompis frågade om jag ville följa med på en klubb, svarade jag skämtsamt, trött på att alltid behöva vara där min familj är; ”Yea, kidnap me.” varpå den ena svarar ”Be careful what you wish for.” Scary... sen gick jag i alla fall på toa och hade diarré i en halvtimme och när jag kom ut hade de redan gått så det blev inte så mycket med den saken.

Pappa berättade att de hade anlitat polischefen för NYPD (New York Police Department) för att utreda vad det vra som var fel i poliskåren och efter att ha konstaterat att halva poliskåret var korrupt och det bästa vore att avskeda hela bunten och nyanställa blev han hemskickad.

Apråpå poliser måste jag berätta en annan histora därifrån. Mestadelen av tiden så bodde vi högt uppe på ett berg, i ett litet plywoodhus utan el, i regnskogen med väldigt fin utsikt.. En dag när jag satt på toan, ett utedass beläget precis där utsikten är som vackrast, utan dörr, så stod det helt plötsligt en helt svartklädd polis med kängor, skottsäker väst och ett stort gevär framför mig, precis när jag ställde mig upp för att torka mig. Efter att jag viftat lite flyttade han tillslut på sig och när jag sedan kom tillbaka till sällskapet stod där polisen och tre till och drack öl och rum & coke som farsan bjöd dem på.

Nog om Trinidad för idag, innan jag slutar ska jag bara berätta en historia från igår. D sitter i isoleringen, har gjort det ända sen jag kom eftersom hen försökte tända eld på sin cell. The box, kallar dem det här. I alla fall, igår berättade jag för Carole om hur jag bor, fyra pers i ett rum och kök, hon tyckte det lät fruktansvärt, skrattade och sa ”You're in the box just just like D, only you can come and go as you want!”

J'ouvert i Paramin

Pappa väcker mig och Carole halv tre, klockan tre är vi utanför grannens dörr och strax därefter påväg.

När vi kommer till Paramin är det nästan tomt på gatan, människor står i små klungor längst kanterna. Vi går till en liten kiosk hörnet där några gamla män slagit sig ned. Jag får genast för mycket uppmärksamhet och känner mig illa till mods.

Snart blir vi inbjudna till en av männen, vi promenerar genom det lilla samhället och in till hans hus. Där är det ganska mycket folk och musiken som hörs överallt och som jag kunde alla refränger på redan andra dagen står på. Jag ber den jobbigaste gubben att lämna mig ifred, skålar en frukostwhiskey med en snäll gubbe och känner mig bättre till mods. Vi dansar, vi blir bjudna på mat och har det trevligt.

Strax innan sex går vi ut igen, och ser ljudbilarna komma, och människor i alla åldrar dansar bakom, alla i kläder man inte bryr sig så mycket om och insmetade i lera i alla sorters färger. Vi sällar oss till tåget, instämmer i "goodmorning neighbour" och dansar i gryningen och halva förmiddagen.

Bröllopsdag

Igår var det Pappa och Caroles bröllopsdag. Sju år har de varit gifta.

När Pappa hämtade sin present till Carole utbrast Alisha;
"You got a gift for me aswell? 'Cause I had to deal with your ass for seven years too!"

En kväll hos Appi, och första dagen i Port St Lucie

Efter en väldigt lång resa, och när pappa efter en stunds panik från min sida äntligen kommit, åkte vi hem till Appi en sväng och hälsade på honom och en annan av pappas vänner som var på besök. Konversationen tog genast en intressant form, den amerikanska säkerhetshysterin, växthuseffekten och knark var ett par av de ämnen som behandlades.

Efter en stund påpekade Appi jag drack långsamt, då jag ännu inte druckit upp den gin&tonic han försett mig med vid min ankomst, varpå pappa sa ”Oh, don´t worry, she´s going to two weeks traning camp in Trinidad.” Hrrmmm jasså...

Jenni är Appis dotter och en god vän till mig, så Appi ringde upp henne och gav sedan luren till mig och när hon svarade sade hon ”Hi dad” ”Hey it´s Maria” varpå hon blir extatisk och utbrister ”HOLY SHIT” sisådär tio gånger på raken =) Det var roligt att prata med henne och vi bestämde att jag skulle komma ner nångång efter Trinidad och bo hos henne en vecka eller så.
Vid elva-snåret åkte vi hem, och jag sov hela bilresan efter att ha sovit högst tre timmar de senaste två dygnen.

Dagen därpå vaknade jag halv sju (halv ett på dagen svensk tid) och kunde absolut inte somna om, och efter en stund kom min farmor in så å gick jag upp och åt frukost med henne. På eftermiddagen hittade jag en kackerlacka i köket (som inte visade sig vara en kackerlacka sen utan någon annan slags insekt) och sen sprutade farmor massa insektsdödande medel i mitt rum för att jag var orolig att de skulle finnas där och sen sa pappa att det är skitfarligt och dödar allt, så nu dör jag lite varje gång jag går in där....oops!

På eftermiddag tog Alisha med mig till sin kusin, och vi åkte till köpcentret och åt gratismat på Alishas jobb (där hon jobbar för 7 dollar i timmen!) och sen shoppade vi sådär billigt som jag gillar. När vi kom hem var jag skittrött, och gick och lade mig, och när jag dragit ut den i olika färger blinkande nattlampan upptäckte jag till min förtjusning en massa små lysande satjärnor i taket, tror D har satt upp dem.

Bloggen är här!

Hej

Snart drar jag. Bloggen är skapad.

-Peace