Malmö - nu i efterhand

Och även om jag tänkte på det först när allting lagt sig och jag kommit hem igen, så vaknade man varje morgon med förnimmelsen "Ja just det ja, idag är det revolution på gång!"

PJ

När jag var i Barcelona lärde jag känna en amerikan. Han hade en ganska strulig livshistoria och var i Spanien sen 9 månader tillbaka utan visum. Eftersom han var papperslös i Europa hade han ganska svårt att hitta jobb och när jag träffade honom var han helt pank och funderade på att sälja sitt pass.

Dagen innan jag åkte därifrån blev hans ryggsäck stulen. I den låg hans pass, det enda fotot han hade på sin mamma som dog när han var femton, hans dagbok och några böcker.

Dagen därpå hade han slutat prata. Skrev "safe trip" på sin hand när jag skulle åka.
Funderar på hur jag ska avsluta den här texten. Men jag ville mest skriva en rad om honom, för att han är värd det. Och så mycket mer.

visdom från keny

Ne pleure pas ma sœur car tu portes le monde

cepa ur

Altså det här med att springa på sitt ex på en tunnelbaneperrong och sen vara i upplösningstillstånd i flera timmar...

Är. Inte. Okej.

Recept, någon?
Eternal Sunshine Spotless Mind?

Jag blir så trött.