det här står skrivet över min säng.
jag blir rädd varje gång jag läser det,
och nu kan jag det utantill.
Tuesday, October 16, 2007
Över min säng (i Amsterdam)
det här står skrivet över min säng.
jag blir rädd varje gång jag läser det,
och nu kan jag det utantill.
Friday, October 12, 2007
Köpenhamn och början på stormen
lite i efterhand sådär...
Sista natten i Köpenhamn nu, imorgon kväll åker jag vidare till Amsterdam. Utsikten från mitt fönster är magnifik, precis brevid den största gatan i Köpenhamn, 6-filig trafikmonsterkorsning. Okej, utsikten skulle kunna vara bättre. Men det är känslan, bor högst upp i ett stort hus och man kan krypa ut genom fönstret och sätta sig under den stora blinkande neonskylten som huserar på taket och känna sig ganska liten i den stora staden. Det är egentligen det som är magnifikt.
Det är 10 minuters promenad till Centralstationen och 10 minuters promenad till Folkets Hus och Norrebro, där de flesta intressanta aktiviteterna sker och flest aktivister huserar (kanske bortsett från Christiania men jag har ingen koll på hur många som bor där).
Det har varit intressanta dagar. Första kvällen irrade jag runt och lerade efter Folkets Hus i nästan 2 timmar innan jag insåg just det att det ligger 10 minuter från där jag bor. I början kände jag mig ganska obekväm. Alla hade trasiga kläder, alla hade piercings och töjda öron, alla hade dreads och alla var yngre än jag. Men så hittade jag Linus, en vän som bodde hos mig en vecka i våras och som är delvis inblandad i dramat som förstörde hela min sommar och mer därtill. Jag blev glad över att träffa honom i alla fall och har hängt en del med honom resten av dagarna här också.
På lördagen var den stora händelsen, G13, ockuperandet av ett nytt ungdomshus eftersom det kända och högt älskade Ungeren revs i våras. Mycket välorganiserat spektakel med fyra olika s.k. fingrar med olika strategier för att ta sig in på området. Några vänner från Sverige hade rest ner för att vara med på ockupationen och vi sällade oss till det gula ”queerfeministiska” fingret. Vid samlingsplatsen för demonstrationen var det mycket trevligt, solsken, musik från ljudbilarna och kravallkök dagen till ära. Alla som skulle vara med i det gula fingret fick varsin påse med en gul huva, en citronbit, en bit tyg och ett litet häfte om feminism och en informationslapp om fingrets strategi och bruksanvisning för citronen (krama ur saften ur citronen i tyglappen och andas igenom den vid en tårgasattack). Demon bar iväg och strax efter att vi lämnat demorutten för att närma oss huset fick vi nytta av citronen. Det var första gången jag har varit med om att polisen har använt tårgas emot en aktion eller demonstration, men det är vanligt i Danmark och aktivisterna verkar ha ganska stor koll på vad som är att vänta. Vid ett ställe så stod det folk och delade ut chokladkaka till alla som var med i demonstrationen också, väldigt fint tycker jag.
Efter lite mer promenerande och spring och tårgas tog vi oss i alla fall in på området som skulle ockuperas. In i huset kom vi aldrig eftersom polisen redan tagit det i besittning men vi satt och hade det trevligt utanför ett tag innan polisen kom med förstärkning och hundar och såna där fuskmetoder som dom alltid kommer undan med att använda för att sätta stopp för alltför många självorganiserade framsteg. Vi höll ihop och blev arresterade för olaga intrång (på en öde tomt, intrång för vem då?), fick händerna bundna bakom ryggen och blev körda till en polisstation. Väl där framme blev vi placerade i garaget, till en början sittande i prydliga rader men allteftersom tiden gick blev disciplinen mindre och folk satt huller och buller som de behagade, låg och sov på magen så gott det gick och hjälpte varandra att smygröka och liknande. Efter ungefär sex timmar började de knipsa upp remmarna som band händerna bakom ryggen och binda dem där fram istället (så otroligt mycket skönare) och vid halv tre på natten kom de med lite mat, till en början några mackor, men alltför få vegetariska som inte ens i närheten räckte till alla och sen kom de med hamburgare från McDonald’s. Allteftersom blev folk tagna in på själva stationen och placerade i celler och efter ett tag släppta. Själv fick jag sitta nästan tolv timmar i garaget innan jag klockan kvart i sex på morgonen blev registrerad och satt i en liten cell med elva andra tjejer. Vid halv tio släpptes jag som en av de sista (tror jag).
Väl ute i det fria igen väntade jag tills resten av mina vänner kommit ut och sen åkte vi tillbaka till Norrebro och käkade mat på Carmen (Carmen i mitt hjärta, haha). Drog sedan förbi Folkets Hus för att se om det hände något intressant och träffade, självklart, Sebbe. Som självklart också är påväg till Amsterdam. You can run but you can’t hide.
Åkte i alla fall till Christiania sen, mina vänner från Sverige åkte hem strax därefte och jag vandrade runt med Linus och hans vän Sarah och spenderade resten av kvällen med dem.
De senaste dagarna har varit lugna. Mitt på dagen brukar det inte hända mycket, men på kvällen har det funnits någonting att göra och folkkök att laga mat i och låta sig mättas av. Folkköken hämtar nästan all sin mat från containrar där man kan hitta hur mycket fräsch mat som helst, och får ofta bröd gratis från affärer som ändå måste slänga det. Jag gillar att det går att leva så här, det händer en hel del och jag märker att jag är på kontinenten, skillnaden från Sverige trodde jag inte skulle vara så markant men den känns. Risken finns ju dock att jag bara blivit hemmablind, speciellt då jag till stor del isolerat mig de senaste månaderna i Stockholm.
Sista natten i Köpenhamn nu, imorgon kväll åker jag vidare till Amsterdam. Utsikten från mitt fönster är magnifik, precis brevid den största gatan i Köpenhamn, 6-filig trafikmonsterkorsning. Okej, utsikten skulle kunna vara bättre. Men det är känslan, bor högst upp i ett stort hus och man kan krypa ut genom fönstret och sätta sig under den stora blinkande neonskylten som huserar på taket och känna sig ganska liten i den stora staden. Det är egentligen det som är magnifikt.
Det är 10 minuters promenad till Centralstationen och 10 minuters promenad till Folkets Hus och Norrebro, där de flesta intressanta aktiviteterna sker och flest aktivister huserar (kanske bortsett från Christiania men jag har ingen koll på hur många som bor där).
Det har varit intressanta dagar. Första kvällen irrade jag runt och lerade efter Folkets Hus i nästan 2 timmar innan jag insåg just det att det ligger 10 minuter från där jag bor. I början kände jag mig ganska obekväm. Alla hade trasiga kläder, alla hade piercings och töjda öron, alla hade dreads och alla var yngre än jag. Men så hittade jag Linus, en vän som bodde hos mig en vecka i våras och som är delvis inblandad i dramat som förstörde hela min sommar och mer därtill. Jag blev glad över att träffa honom i alla fall och har hängt en del med honom resten av dagarna här också.
På lördagen var den stora händelsen, G13, ockuperandet av ett nytt ungdomshus eftersom det kända och högt älskade Ungeren revs i våras. Mycket välorganiserat spektakel med fyra olika s.k. fingrar med olika strategier för att ta sig in på området. Några vänner från Sverige hade rest ner för att vara med på ockupationen och vi sällade oss till det gula ”queerfeministiska” fingret. Vid samlingsplatsen för demonstrationen var det mycket trevligt, solsken, musik från ljudbilarna och kravallkök dagen till ära. Alla som skulle vara med i det gula fingret fick varsin påse med en gul huva, en citronbit, en bit tyg och ett litet häfte om feminism och en informationslapp om fingrets strategi och bruksanvisning för citronen (krama ur saften ur citronen i tyglappen och andas igenom den vid en tårgasattack). Demon bar iväg och strax efter att vi lämnat demorutten för att närma oss huset fick vi nytta av citronen. Det var första gången jag har varit med om att polisen har använt tårgas emot en aktion eller demonstration, men det är vanligt i Danmark och aktivisterna verkar ha ganska stor koll på vad som är att vänta. Vid ett ställe så stod det folk och delade ut chokladkaka till alla som var med i demonstrationen också, väldigt fint tycker jag.
Efter lite mer promenerande och spring och tårgas tog vi oss i alla fall in på området som skulle ockuperas. In i huset kom vi aldrig eftersom polisen redan tagit det i besittning men vi satt och hade det trevligt utanför ett tag innan polisen kom med förstärkning och hundar och såna där fuskmetoder som dom alltid kommer undan med att använda för att sätta stopp för alltför många självorganiserade framsteg. Vi höll ihop och blev arresterade för olaga intrång (på en öde tomt, intrång för vem då?), fick händerna bundna bakom ryggen och blev körda till en polisstation. Väl där framme blev vi placerade i garaget, till en början sittande i prydliga rader men allteftersom tiden gick blev disciplinen mindre och folk satt huller och buller som de behagade, låg och sov på magen så gott det gick och hjälpte varandra att smygröka och liknande. Efter ungefär sex timmar började de knipsa upp remmarna som band händerna bakom ryggen och binda dem där fram istället (så otroligt mycket skönare) och vid halv tre på natten kom de med lite mat, till en början några mackor, men alltför få vegetariska som inte ens i närheten räckte till alla och sen kom de med hamburgare från McDonald’s. Allteftersom blev folk tagna in på själva stationen och placerade i celler och efter ett tag släppta. Själv fick jag sitta nästan tolv timmar i garaget innan jag klockan kvart i sex på morgonen blev registrerad och satt i en liten cell med elva andra tjejer. Vid halv tio släpptes jag som en av de sista (tror jag).
Väl ute i det fria igen väntade jag tills resten av mina vänner kommit ut och sen åkte vi tillbaka till Norrebro och käkade mat på Carmen (Carmen i mitt hjärta, haha). Drog sedan förbi Folkets Hus för att se om det hände något intressant och träffade, självklart, Sebbe. Som självklart också är påväg till Amsterdam. You can run but you can’t hide.
Åkte i alla fall till Christiania sen, mina vänner från Sverige åkte hem strax därefte och jag vandrade runt med Linus och hans vän Sarah och spenderade resten av kvällen med dem.
De senaste dagarna har varit lugna. Mitt på dagen brukar det inte hända mycket, men på kvällen har det funnits någonting att göra och folkkök att laga mat i och låta sig mättas av. Folkköken hämtar nästan all sin mat från containrar där man kan hitta hur mycket fräsch mat som helst, och får ofta bröd gratis från affärer som ändå måste slänga det. Jag gillar att det går att leva så här, det händer en hel del och jag märker att jag är på kontinenten, skillnaden från Sverige trodde jag inte skulle vara så markant men den känns. Risken finns ju dock att jag bara blivit hemmablind, speciellt då jag till stor del isolerat mig de senaste månaderna i Stockholm.
Monday, October 1, 2007
Håll i hatten
Jag packade och packade nog om min väska minst 5 gånger i fredags i ett försök att reducera min packning. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att jag får dumpa saker på vägen ifall jag inte orkar bära.
Dagen efter min ankomst till Lund upptäcker jag att jag glömt min mössa på tåget. De som känner mig vet att just mössor har en aldeles speciell benägenhet att rymma ifrån mig. Och att jag sällan uppskattar det. Läser Days and nights of love and war av Eduardo Galeano. Han skriver ” I lost quite a few things in Buenos Aires. Due to the rush or to bad luck, no one knows where they ended up. I left with a few clothes and a handful of papers.
I don’t complain. With so many people lost, to cry over things is to lack respect for pain.”
Träffade rödtott precis utanför stationen. Ibland tror jag att livet driver med mig.
"det finns vändpunkter"
Vi säger så.
Subscribe to:
Posts (Atom)