2 cool 4 school

Jag åker tillbak a till Miami idag, och till The Keys ikväll eller imorgon. Inte bara det att man inte råkar befinna sig på andra sidan jordklotet varje dag, utan även den möjligheten att jag även om jag stannat kanske fått underkänt på tentan. OCH avstått från Key West. Hell no! Omtenta är säkert kul. Key West är det definitivt.

Dilemma

Nu har jag kommit tillbaka från Miami. Det var roligt där, såsom det brukar. Jag jobbade med att dela ut prover på en ny ansiktskräm, vi var tvungan att ha på oss svarta skor, svarta piratbyxor, och svarta tröjor med en limegrönt tryck som det stod "Feed your skin, starve your wrinkles" på. Jobbade för det mesta på Ocean Drive, och knata runt där i svarta kläder är ungefär som att vara i en bastu, men det var bra betalt enligt mina mått.

Var nästan uteslutande på South Beach, eftersom det är där Jenni bor, och det finns en hel del att säga om den delen av Miami। Minns vad V sa innan jag åkte, om när hon var där en gång som barn på semester och alla åkte runt i bilar med öppna tak och bikinibrudar som sjöng "oh oh" i takt med musiken. Ungefär så är det. När jag promenerade med en vän så såg han några barn, och kommenterade det, och jag frågade om det var ovanligt med barn här. Ja, sa han. "South beach is not a place for children." Varannan människa man möter är turist, ingen är från början från Miami, ingen är född där. Alla är överens om att "Miami is not like the rest of America", på gott och ont. Det finns med jämna mellanrum skyltdockor som har större bröst än Barbie, folk går förbi, suckar smått roat och säger "only in miami beach".


Förutom turister finns det mycket konstnärer i Maimi, och mycket surfare। Jenni försökte lära mig surfa en dag, jag kände mig som en valross, men när en våg väl "fångat en" var det väldigt roligt.


Jag har heller inte träffat en enda människa som har ett gott ord att säga om Bush। Brorsan Jeb är ju guvernör i Florida, så jag förväntade mig faktiskt att träffa någon som har del i skulden för att han sitter där.


Iaf, nu till dilemmat:
Jag har en tenta på fredag। Jenni och hennes vänner skall åka till Key West på onsdag kväll. Key West är det bästa stället i hela Florida. Jag vill till Key West, men jag vill inte köra min tenta. Vadskajagtamigtill? Nytta? Nöje?


Vem vet när jag kommer dit nästa gång? Livet? Eller böcker? Böckerna finns ju kvar, livet far iväg i skrivande stund. Varför just nu? Hjälp mig!

Jag ska till Miami!

Nu har jag väckts upp ur min dysterhet för en stund och tänkte då att jag skulle roa er med ännu en liten uppdatering. De hjärtskärande dikterna om hur jag inte kan sova om det inte ligger minst en annan människa brevid och snarkar tänkte jag bespara er. Men det har börjat bli väldigt svårt. Även de sömnlösa nätterna med åtta pers trängandes i sängen verkar mer lockande än ödsligheten i min.

I alla fall, på onsdag ska jag till Miami och Jenni!! Jiiiihaaaa! Aldrig har jag varit där utan att ha synnerligen roligt. Jenni är den av mina vänner som jag känt allra längst, vi gick i samma skola på Grenada när jag var två år, hoppade i seglet på hennes föräldrars båt där hon bodde vid samma ålder, och satt på kanten på samma vindsurfingbräda som hennes pappa styrde. Sen flyttade jag till Sverige och återsåg henne inte igen förrän jag var elva år och pappa flyttat hit. På en kväll blev vi genast goda vänner igen och alltsedan dess har vi aldrig behövt börja om, även fast vi ses mycket sällan.

Jag ser mycket fram emot att åka. Jag ska dessutom åka tåg dit ner! Tåg! Vilken lycka!

Vardag i Port St Lucie

Nu har farmor åkt hem och jag är ensam i huset på dagarna. Det är ganska trevligt, jag vaknar vid niotiden och går upp och äter frukost. Eller, jag menar, jag vaknar halv fem och har seminarium till klockan sex och sen går jag och lägger mig igen och vaknar nio. Men det är inte alla dagar jag har seminarium.

I alla fall, så läser jag, för litteraturvetenskapen, körteori eller någon av mina nöjesböcker. Sedan åker jag lite inlines, springer runt huset och hoppar i poolen. Sen dushar jag och byter kläder och sätter mig att läsa igen. Nångång lagar jag mat, äter upp den och diskar.

Sen kommer Alisha hem, sätter på Nickelodeon, lägger sig i soffan och somnar (hon börjar skolan klockan sju på mornarna så det är inte så konstigt). Sen kommer Carole och pappa för det mesta sist, för han har tio timmars arbetsdag och en timme till jobbet. Då kanske jag äter middag, kollar på tv, socialiserar lite granna, åker med nån till affären eller dyl om någon skall dit, och ugglar framför datorn. Nångång mellan åtta och elva går jag vanligtvis och lägger mig igen. På helgerna är det lite annorlunda, Alisha tar mig ut ibland, i fredags följde jag med henne och hennes kompisar till en "Faire" typ kringresande tivoli. Alla karusellerna snurrade runt på olika sätt och efter den tredje mådde jag inge bra längre.

Körkortsgrejen går lite segt, eftersom farsan är borta halva dygnet och är ganska trött när han kommer hem, så kan jag bara övningsköra när han är ledig. Men det går i alla fall, bara lite långsammare än jag skulle vilja. Hade sett fram emot att ta det så fort som möjligt och kunna glida runt själv sen, men det hinner jag nog inte.

So long friends!

Mer från Trinidad, och lite nuet

Berättelserna från Trinidad kommer lite pö om pö nu när jag kommit tillbaka till Florida, det var lite svårt att få tag i internet där därav förseningen. Dagen efter karnevalens slut var vi på stranden, de hade flera stora högtalarsystem där med musik och stämningen var god. Här en en konversation som utspelade sig där.

Random snubbe (till mig) – Where's your boyfriend at? Is he here?
Avon (cool brud jag träffade där) – Don't eva bring sun to the beach! Don't eva bring sun to the beach! Better off leaving him at home.

Annan konversation
Jag – How do you support yourself? Do you work?
Avon – Nooooooooo... I have a man you know...HAHAHAHAHAAHAH

...
Det är tydligen vanligt med kidnappningar i Trinidad, och våldsbrotten tycks ha ökat markant de senaste åren och alla som jag träffade som bodde där varnade mig mångt och mycket, och berättade många skräckhistorier för mig, inte kompis kompis utan ögonvittnesberättelser.
När en kille som jag var lite bekant med och hans kompis frågade om jag ville följa med på en klubb, svarade jag skämtsamt, trött på att alltid behöva vara där min familj är; ”Yea, kidnap me.” varpå den ena svarar ”Be careful what you wish for.” Scary... sen gick jag i alla fall på toa och hade diarré i en halvtimme och när jag kom ut hade de redan gått så det blev inte så mycket med den saken.

Pappa berättade att de hade anlitat polischefen för NYPD (New York Police Department) för att utreda vad det vra som var fel i poliskåren och efter att ha konstaterat att halva poliskåret var korrupt och det bästa vore att avskeda hela bunten och nyanställa blev han hemskickad.

Apråpå poliser måste jag berätta en annan histora därifrån. Mestadelen av tiden så bodde vi högt uppe på ett berg, i ett litet plywoodhus utan el, i regnskogen med väldigt fin utsikt.. En dag när jag satt på toan, ett utedass beläget precis där utsikten är som vackrast, utan dörr, så stod det helt plötsligt en helt svartklädd polis med kängor, skottsäker väst och ett stort gevär framför mig, precis när jag ställde mig upp för att torka mig. Efter att jag viftat lite flyttade han tillslut på sig och när jag sedan kom tillbaka till sällskapet stod där polisen och tre till och drack öl och rum & coke som farsan bjöd dem på.

Nog om Trinidad för idag, innan jag slutar ska jag bara berätta en historia från igår. D sitter i isoleringen, har gjort det ända sen jag kom eftersom hen försökte tända eld på sin cell. The box, kallar dem det här. I alla fall, igår berättade jag för Carole om hur jag bor, fyra pers i ett rum och kök, hon tyckte det lät fruktansvärt, skrattade och sa ”You're in the box just just like D, only you can come and go as you want!”