On a tous envie que la lumière du jour nous sourie de cette manière-là, non?

"Normalement je me habille bien et je rencontre personne..."

"Vanligtvis så klär jag mig väl och jag träffar ingen."

-L, för att han hade badbyxor på sig när vi träffades. En intensiv, kort, vacker historia (och man). Som är över nu, no hard feelings. Ny adress, tjejskor i hallen. Det var bara en tidsfråga egentligen.

"Parle-moi de bricolage..."

Den där stan jag är så vansinnigt förälskad i förstås. 

Text ur "Temoignages des chattes"

För första gången kunde vi se oss själv som krigare. Vi var inte längre ansvariga för en våldtäkt vi själva hade sökt; vi var vanliga offer för det som man kan vänta sig att uthärda om man är kvinna och vill ut på äventyr. Våldtäkten tog äntligen steget ur den absoluta mardrömmen, det osagda, det som absolut inte får hända. Det handlade inte längre om att neka, om att duka under, de handlade om att leva med.

-Fritt översatt ur ovanstående franska zine

Originaltexten:
Pour la première fois on pouvait s'imaginer en guerrières.  Nous n’étions plus responsables d'un viol qu'on avait bien cherché; mais nous étions les victimes ordinaires de ce qu'il faut s'attendre à endurer si on est femme et qu'on veut s'aventurer à l’extérieur.  Le viol sortait enfin du cauchemar absolu, du non-dit, de ce qui ne doit surtout jamais arriver. Il ne s'agissait plus de nier, ni de succomber, il s'agissait de faire avec. 

Sorg i Marseille

il faut nous aimer sur terre

il faut nous aimer vivant

ne crois pas au cimetière

il faut nous aimer avant

ma poussière et ta poussière

deviendront les grès du vent

-Paul Fort