Sunday, December 28, 2008
Tuesday, December 16, 2008
Thursday, December 11, 2008
Slutet närmar sig...
Hittade en dikt jag skrev vid ungefär den här tidpunkten för två år sedan (ursäkta nödrimmen)
A new year is coming
Memories creepin up on me
Memories from a long time to be
long time no see
But now I finally dare to look
now I got guts enough to open the book
A new year is coming
and this time my luggage
won't be so heavy
I've kept the things I learned
but left the sorrow
kept tomorrow
My experiences will always be with me
but the memoirs won't fuck up my
head at night
I won't be scared to fight
neither always prepared for it
A new year is coming
and I'm gonna take myself with it
Jaha, nytt år, nytt bagage var det ja. Jag ska göra en favorit i repris och sluta röka.
A new year is coming
Memories creepin up on me
Memories from a long time to be
long time no see
But now I finally dare to look
now I got guts enough to open the book
A new year is coming
and this time my luggage
won't be so heavy
I've kept the things I learned
but left the sorrow
kept tomorrow
My experiences will always be with me
but the memoirs won't fuck up my
head at night
I won't be scared to fight
neither always prepared for it
A new year is coming
and I'm gonna take myself with it
Jaha, nytt år, nytt bagage var det ja. Jag ska göra en favorit i repris och sluta röka.
Monday, December 8, 2008
Monday, November 17, 2008
Jag skriver ett meddelande pa min mobil men andrar mig, raderar det utan att skicka.
Sitter pa mitt och X's vattenpipscafe i Budapest. Jag hade hjartat i halsgropen nar jag gick hit, passerade papperskorgen dar X slangde sina skor, nagra affarer dit vi gick in for att leta efter nya, och nar jag sag den stora gyllene pipan utanfor stannade jag, lutade mig mot vaggen och koncentrerade mig pa att andas. Jag sag efter om det var oppet och sen gick jag tarogd till Keleti for att kopa min biljett till Belgrad innan jag atervande.
Gransen ar harfin mellan att grava i det forflutna och ta tag i det. Eller att for den delen bara besoka ett cafe som kanske ar det finaste jag nagonsin bevistat.
Vi var har nastan varje dag. Nagra tavlor har bytts ut men det ar samma konstnar. Menyn ar den samma, omslaget har gatt sonder lite, bokstaverna pa forsattsbladet bleknat. Servitrisen har slutat, eller sa jobbar hon inte idag. Jag roker apelsintobak. Handen darrar nar jag haller upp mitt te.
Gransen ar harfin mellan att grava i det forflutna och ta tag i det. Eller att for den delen bara besoka ett cafe som kanske ar det finaste jag nagonsin bevistat.
Vi var har nastan varje dag. Nagra tavlor har bytts ut men det ar samma konstnar. Menyn ar den samma, omslaget har gatt sonder lite, bokstaverna pa forsattsbladet bleknat. Servitrisen har slutat, eller sa jobbar hon inte idag. Jag roker apelsintobak. Handen darrar nar jag haller upp mitt te.
Sunday, November 9, 2008
Breven jag aldrig skickade, del ett
och jag har legat brevid andra män, i andra sängar, jag har legat precis brevid dom och gråtit över dig hatat deras kroppar deras läppar deras sätt att ta på mig men inte orkat be dom sluta inte gått därifrån för vart skulle jag gå vad skulle jag göra det spelar ändå ingen roll
i början var det okej i början hatade jag ensamheten mer än just din frånvaro
och nej, det tjänar kanske inget till att skriva, allt det här är sånt du inte frågar om sånt du inte vill veta jag vet men det är februari och jag är fortfarande sjuk i huvet
i början var det okej i början hatade jag ensamheten mer än just din frånvaro
och nej, det tjänar kanske inget till att skriva, allt det här är sånt du inte frågar om sånt du inte vill veta jag vet men det är februari och jag är fortfarande sjuk i huvet
Wednesday, October 29, 2008
End of story
-Well thanks for letting me find out through facebook. Very classy.
"Before I say anything I want you to know that it's not as though any feelings I hold for you have changed."
Så Mr New York skaffade nån ny böna, reste över halva Europa med henne och went "facebook-official". En månad efter att han skrev det där och meddelade att han inte pallade hälsa på mig eftersom det är så inihelvetes jävla jobbigt med distansförhållanden, hur öppna eller odefinierade dom än må vara.
"You still are very important to me and I don't feel like that will ever really change but for now I can't do this. Maybe in some future we find ourselves living a little more manageable distance-wise and we see what happens. I don't know and I'm sorry. This decision was very difficult for me.
Och jag funderade på att skriva "Either you're a coward or you're just mean. Anyway you're an ass." Inte för att han skaffat nån ny böna, inte ens för att han reser över halva jorden med henne. Utan för att han har mage att skriva hjärtskärande sentimentalt tjaffs utan att ens nämna henne.
Men sen kom jag på att jag tänkt exakt samma sak om en annan man, och bestämde mig för att något faktiskt måste förändras. Så jag struntade i det.
Hursomhelst så är jag inte så heartbroken som man skulle kunna tro. Jag mest konstaterar att han är av samma skrot och korn som alla andra män jag beblandat mig med genom åren, suckar och inser att jag nog inte har några ärenden i New York på ett tag.
Må skit kan man göra när man inte har något annat val, och det är ofta nog.
"Before I say anything I want you to know that it's not as though any feelings I hold for you have changed."
Så Mr New York skaffade nån ny böna, reste över halva Europa med henne och went "facebook-official". En månad efter att han skrev det där och meddelade att han inte pallade hälsa på mig eftersom det är så inihelvetes jävla jobbigt med distansförhållanden, hur öppna eller odefinierade dom än må vara.
"You still are very important to me and I don't feel like that will ever really change but for now I can't do this. Maybe in some future we find ourselves living a little more manageable distance-wise and we see what happens. I don't know and I'm sorry. This decision was very difficult for me.
imissyou"
Och jag funderade på att skriva "Either you're a coward or you're just mean. Anyway you're an ass." Inte för att han skaffat nån ny böna, inte ens för att han reser över halva jorden med henne. Utan för att han har mage att skriva hjärtskärande sentimentalt tjaffs utan att ens nämna henne.
Men sen kom jag på att jag tänkt exakt samma sak om en annan man, och bestämde mig för att något faktiskt måste förändras. Så jag struntade i det.
Hursomhelst så är jag inte så heartbroken som man skulle kunna tro. Jag mest konstaterar att han är av samma skrot och korn som alla andra män jag beblandat mig med genom åren, suckar och inser att jag nog inte har några ärenden i New York på ett tag.
Må skit kan man göra när man inte har något annat val, och det är ofta nog.
Thursday, October 9, 2008
Tuesday, September 23, 2008
Malmö - nu i efterhand
Och även om jag tänkte på det först när allting lagt sig och jag kommit hem igen, så vaknade man varje morgon med förnimmelsen "Ja just det ja, idag är det revolution på gång!"
Tuesday, September 16, 2008
PJ
När jag var i Barcelona lärde jag känna en amerikan. Han hade en ganska strulig livshistoria och var i Spanien sen 9 månader tillbaka utan visum. Eftersom han var papperslös i Europa hade han ganska svårt att hitta jobb och när jag träffade honom var han helt pank och funderade på att sälja sitt pass.
Dagen innan jag åkte därifrån blev hans ryggsäck stulen. I den låg hans pass, det enda fotot han hade på sin mamma som dog när han var femton, hans dagbok och några böcker.
Dagen därpå hade han slutat prata. Skrev "safe trip" på sin hand när jag skulle åka.
Funderar på hur jag ska avsluta den här texten. Men jag ville mest skriva en rad om honom, för att han är värd det. Och så mycket mer.
Dagen innan jag åkte därifrån blev hans ryggsäck stulen. I den låg hans pass, det enda fotot han hade på sin mamma som dog när han var femton, hans dagbok och några böcker.
Dagen därpå hade han slutat prata. Skrev "safe trip" på sin hand när jag skulle åka.
Funderar på hur jag ska avsluta den här texten. Men jag ville mest skriva en rad om honom, för att han är värd det. Och så mycket mer.
Saturday, September 13, 2008
cepa ur
Altså det här med att springa på sitt ex på en tunnelbaneperrong och sen vara i upplösningstillstånd i flera timmar...
Är. Inte. Okej.
Recept, någon?
Eternal Sunshine Spotless Mind?
Jag blir så trött.
Är. Inte. Okej.
Recept, någon?
Eternal Sunshine Spotless Mind?
Jag blir så trött.
Sunday, August 24, 2008
La langue francaise me manque!
Jag pendlar mellan att uppskatta lyxen över att kunna uttrycka mig så precist och vara omgiven av böcker som jag verkligen längtar efter att läsa, och sakna franska något helt förfärligt. Att gå in i en mataffär och känna att man gjort någonting med sin dag, vardagskonversationerna, det ständiga reflekterandet kring språk, den lätta paniken varje gång telefonen ringer och de oslagbara sms-förkortningarna.
Jag älskar att slåss med språk, den ständiga kampen som undantagslöst bara tar en närmare och närmare målet.
Att göra det trots en omgivning som talar ens modersmål däremot är ju måttligt underhållande. När jag förläst mig på alla fantastiska böcker som tigger om att bli lästa av mig i lugn och ro så bär det förhoppningsvis av igen.
Jag älskar att slåss med språk, den ständiga kampen som undantagslöst bara tar en närmare och närmare målet.
Att göra det trots en omgivning som talar ens modersmål däremot är ju måttligt underhållande. När jag förläst mig på alla fantastiska böcker som tigger om att bli lästa av mig i lugn och ro så bär det förhoppningsvis av igen.
Tuesday, August 12, 2008
Ma France A Moi
http://www.youtube.com/watch?v=wfGr-Hk_R48
En bra låt och snygg video.
Förresten, hur gör man så man får videorutan i bloggen?
Här kommer texten i alla fall:
Ma France a moi elle parle fort, elle vit ä bout de rêves,
Elle vit en groupe, parle de bled et déteste les règles,
Elle sèche les cours, le plus souvent pour ne rien foutre,
Elle joue au foot sous le soleil souvent du Coca dans la gourde,
C'est le Hip-Hop qui la fait danser sur les pistes,
Parfois elle kiffe un peu d'rock, ouais, si la mélodie est triste,
Elle fume des clopes et un peu d'shit, mais jamais de drogues dures,
Héroïne, cocaïne et crack égalent ordures,
Souvent en guerre contre les administrations,
Leurs B.E.P. mécanique ne permettront pas d'être patrons,
Alors elle se démène et vend de la merde à des bourges,
Mais la merde sa ramène à la mère un peu de bouffe, ouais.
Parce que la famille c'est l'amour et que l'amour se fait rare
Elle se bat tant bien que mal pour les mettre à l'écart,
Elle a des valeurs, des principes et des codes,
Elle se couche à l'heure du coq, car elle passe toutes ses nuits au phone.
Elle paraît feignante mais dans le fond, elle perd pas d'temps,
Certains la craignent car les médias s'acharnent à faire d'elle un cancre,
Et si ma France à moi se valorise c'est bien sûr pour mieux régner,
Elle s'intériorise et s'interdit de saigner. Non...
C'est pas ma France à moi cette France profonde
Celle qui nous fout la honte et aimerait que l'on plonge
Ma France à moi ne vit pas dans l'mensonge
Avec le coeur et la rage, Ã la lumière, pas dans l'ombre
refrain(x2)
Ma France à moi elle parle en S.M.S., travaille par MSN,
Se réconcilie en mail et se rencontre en M.M.S.,
Elle se déplace en skate, en scoot ou en bolide,
Basile Boli est un mythe et Zinedine son synonyme.
Elle, il faut pas croire qu'on la déteste mais elle nous ment,
Car nos parents travaillent depuis 20 ans pour le même montant,
Elle nous a donné des ailes mais le ciel est V.I.P.,
Peu importe ce qu'ils disent elle sait gérer une entreprise.
Elle vit à l'heure Américaine, KFC, MTV Base
Foot Locker, Mac Do et 50 Cent.
Elle, c'est des p'tits mecs qui jouent au basket à pas d'heure,
Qui rêvent d'être Tony Parker sur le parquet des Spurs,
Elle, c'est des p'tites femmes qui se débrouillent entre l'amour,
les cours et les embrouilles,
Qui écoutent du Raï, Rnb et du Zouk.
Ma France à moi se mélange, ouais, c'est un arc-en-ciel,
Elle te dérange, je le sais, car elle ne te veut pas pour modèle.
REFRAIN (x2)
Ma France à moi elle a des halls et des chambres où elle s'enferme,
Elle est drôle et Jamel Debbouze pourrait être son frère,
Elle repeint les murs et les trains parce qu'ils sont ternes
Elle se plaît à foutre la merde car on la pousse à ne rien faire.
Elle a besoin de sport et de danse pour évacuer,
Elle va au bout de ses folies au risque de se tuer,
Mais ma France à moi elle vit, au moins elle l'ouvre, au moins elle rit,
Et refuse de se soumettre à cette France qui voudrait qu'on bouge.
Ma France à moi, c'est pas la leur, celle qui vote extrême,
Celle qui bannit les jeunes, anti-rap sur la FM,
Celle qui s'croit au Texas, celle qui à peur de nos bandes,
Celle qui vénère Sarko, intolérante et gênante.
Celle qui regarde Julie Lescaut et regrette le temps des Choristes,
Qui laisse crever les pauvres et met ses propres parents à l'hospice,
Non, ma France à moi c'est pas la leur qui fête le Beaujolais,
Et qui prétend s'être fait baiser par l'arrivée des immigrés,
Celle qui pue le racisme mais qui fait semblant d'être ouverte,
Cette France hypocrite qui est peut être sous ma fenêtre,
Celle qui pense que la police a toujours bien fait son travail,
Celle qui se gratte les couilles à table en regardant Laurent Gerra,
Non, c'est pas ma France à moi, cette France profonde...
Alors peut être qu'on dérange mais nos valeurs vaincront...
Et si on est des citoyens, alors aux armes la jeunesse,
Ma France à moi leur tiendra tête, jusqu'à ce qu'ils nous respectent.
Varför á:na inte vill vara små vet jag inte. Datorer datorer, jag har mycket att lära.
En bra låt och snygg video.
Förresten, hur gör man så man får videorutan i bloggen?
Här kommer texten i alla fall:
Ma France a moi elle parle fort, elle vit ä bout de rêves,
Elle vit en groupe, parle de bled et déteste les règles,
Elle sèche les cours, le plus souvent pour ne rien foutre,
Elle joue au foot sous le soleil souvent du Coca dans la gourde,
C'est le Hip-Hop qui la fait danser sur les pistes,
Parfois elle kiffe un peu d'rock, ouais, si la mélodie est triste,
Elle fume des clopes et un peu d'shit, mais jamais de drogues dures,
Héroïne, cocaïne et crack égalent ordures,
Souvent en guerre contre les administrations,
Leurs B.E.P. mécanique ne permettront pas d'être patrons,
Alors elle se démène et vend de la merde à des bourges,
Mais la merde sa ramène à la mère un peu de bouffe, ouais.
Parce que la famille c'est l'amour et que l'amour se fait rare
Elle se bat tant bien que mal pour les mettre à l'écart,
Elle a des valeurs, des principes et des codes,
Elle se couche à l'heure du coq, car elle passe toutes ses nuits au phone.
Elle paraît feignante mais dans le fond, elle perd pas d'temps,
Certains la craignent car les médias s'acharnent à faire d'elle un cancre,
Et si ma France à moi se valorise c'est bien sûr pour mieux régner,
Elle s'intériorise et s'interdit de saigner. Non...
C'est pas ma France à moi cette France profonde
Celle qui nous fout la honte et aimerait que l'on plonge
Ma France à moi ne vit pas dans l'mensonge
Avec le coeur et la rage, Ã la lumière, pas dans l'ombre
refrain(x2)
Ma France à moi elle parle en S.M.S., travaille par MSN,
Se réconcilie en mail et se rencontre en M.M.S.,
Elle se déplace en skate, en scoot ou en bolide,
Basile Boli est un mythe et Zinedine son synonyme.
Elle, il faut pas croire qu'on la déteste mais elle nous ment,
Car nos parents travaillent depuis 20 ans pour le même montant,
Elle nous a donné des ailes mais le ciel est V.I.P.,
Peu importe ce qu'ils disent elle sait gérer une entreprise.
Elle vit à l'heure Américaine, KFC, MTV Base
Foot Locker, Mac Do et 50 Cent.
Elle, c'est des p'tits mecs qui jouent au basket à pas d'heure,
Qui rêvent d'être Tony Parker sur le parquet des Spurs,
Elle, c'est des p'tites femmes qui se débrouillent entre l'amour,
les cours et les embrouilles,
Qui écoutent du Raï, Rnb et du Zouk.
Ma France à moi se mélange, ouais, c'est un arc-en-ciel,
Elle te dérange, je le sais, car elle ne te veut pas pour modèle.
REFRAIN (x2)
Ma France à moi elle a des halls et des chambres où elle s'enferme,
Elle est drôle et Jamel Debbouze pourrait être son frère,
Elle repeint les murs et les trains parce qu'ils sont ternes
Elle se plaît à foutre la merde car on la pousse à ne rien faire.
Elle a besoin de sport et de danse pour évacuer,
Elle va au bout de ses folies au risque de se tuer,
Mais ma France à moi elle vit, au moins elle l'ouvre, au moins elle rit,
Et refuse de se soumettre à cette France qui voudrait qu'on bouge.
Ma France à moi, c'est pas la leur, celle qui vote extrême,
Celle qui bannit les jeunes, anti-rap sur la FM,
Celle qui s'croit au Texas, celle qui à peur de nos bandes,
Celle qui vénère Sarko, intolérante et gênante.
Celle qui regarde Julie Lescaut et regrette le temps des Choristes,
Qui laisse crever les pauvres et met ses propres parents à l'hospice,
Non, ma France à moi c'est pas la leur qui fête le Beaujolais,
Et qui prétend s'être fait baiser par l'arrivée des immigrés,
Celle qui pue le racisme mais qui fait semblant d'être ouverte,
Cette France hypocrite qui est peut être sous ma fenêtre,
Celle qui pense que la police a toujours bien fait son travail,
Celle qui se gratte les couilles à table en regardant Laurent Gerra,
Non, c'est pas ma France à moi, cette France profonde...
Alors peut être qu'on dérange mais nos valeurs vaincront...
Et si on est des citoyens, alors aux armes la jeunesse,
Ma France à moi leur tiendra tête, jusqu'à ce qu'ils nous respectent.
Varför á:na inte vill vara små vet jag inte. Datorer datorer, jag har mycket att lära.
Monday, June 9, 2008
åter i barcelona
Jag blev förälskad sist jag var här.
Holländska lockar, läppar, lemmar.
När jag åkte var dem det enda jag kunde tänka på,
så en månad senare åkte jag tillbaka.
Och läpparna var sammanbitna, lemmarna sov och när håret
inte skylde ögonen så tittade dem på mig, uttryckslösa.
Eller som för att säga;
Visst var jag lika förälskad som du,
två nätter och en dag,
men det var längesen nu,
det räckte ett tag.
Sunday, June 1, 2008
Saturday, May 31, 2008
fuck putain merde!
Missade min buss tillbaka till Barcelona för att den jävla väckarklockan inte gick igång. Nu är jag ledsen. Från och med idag är jag hemlös, dessutom ligger jag minus på mitt bankkonto trots csn och studieskulder. Och för några veckor sedan försvann en 20-årig tjej i Malpassé, ni vet den sjuka tunnelbanestationen.
Inte som att jag försov mig med nån marginal heller, utan jag har verkligen all anledning i världen att dunka huvet i väggen och förbanna mig själv.
Varför gick jag ens och la mig? Varför packade jag inte det sista och tog ett glas sen och väntade in första tuben? Varför? Varför? Varför varför varför?
Men tänk om allt går åt helvete där nere då? Då kan jag ju tänka i lugn och ro "fan vad bra att jag inte kom ner igår". Nej.
Fy vad det här är frustrerande.
Krupp. Krupp. Krupp krupp krupp.
Inte som att jag försov mig med nån marginal heller, utan jag har verkligen all anledning i världen att dunka huvet i väggen och förbanna mig själv.
Varför gick jag ens och la mig? Varför packade jag inte det sista och tog ett glas sen och väntade in första tuben? Varför? Varför? Varför varför varför?
Men tänk om allt går åt helvete där nere då? Då kan jag ju tänka i lugn och ro "fan vad bra att jag inte kom ner igår". Nej.
Fy vad det här är frustrerande.
Krupp. Krupp. Krupp krupp krupp.
Thursday, May 29, 2008
Thursday, May 15, 2008
Tuesday, May 6, 2008
tankar från en parkbänk i värmen
Nu, ett år senare, kan jag ligga i en park i Barcelona, allena med min väska, utan syfte, utan mål, utan säng för natten. Jenni, som jag kom hit för att träffa, drog till Ibiza dagen innan jag kom och kommer inte tillbaka förren jag har åkt. Sånt som händer.
Jag kan ligga här på min bänk, huvudet på väskan, lyssna på fåglarnas kvitter och tänka "Är jag lycklig? Är jag det? Kan man begära mer än såhär?"
Jag ligger här och tankarna virvlar kring lycka, kring livet, kring människor jag känner och framtid. Min och världens. Jag tänker på solen och på hur stor påverkan den har på mig, trots allt.
En morgon när jag cyklade till skolan i Aix, just när det blivit sådär sommarvarmt och löven slagit ut och solen sken genom kronorna, slogs jag av minnet av att vara i samma situation, cykla (som jag älskar), värme, sol, och vara helt likgiltig inför det. Vara helt tom, slut, överkörd. Eller fylld med hat, ilska, sorg. Vakna så, somna så.
Då tänkte jag "Att solen har fräckheten att lysa samtidigt som jag har en sten i bröstet", de gånger jag orkade bry mig om solen. Andra gånger tänkte jag "Tur som fan det är sommar i alla fall, annars kunde man ju gå och dränka sig direkt", de gånger jag orkade vara sarkastisk.
Men det var kanske sant. Kanske har jag ändå solen att tacka för mycket. Den där första veckan, då självbevarelsedriften var som ett ständigt rusande adrenalin i mig, alla mina soldater i givakt, all min kraft, min förnimmelse av den. Skulle den varit där om det inte var för solen, ifall det inte varit sommar? Skulle det fortfarande varit en slags lättnad att åka hem till M, bli matad, sitta i sängen, kedjeröka och stirra i väggen en hel dag? Skulle jag orkat äta även om jag inte själv lagade maten, skulle jag ens kommit dit? Skulle jag någonsin klivit upp ur sängen trots att det gjorde ondare att ligga kvar? Skulle jag någonsin gått ut genom dörrn?
Jag sätter mig upp på parkbänken i Barcelona. Jenni är på Ibiza, squatet dit jag fått adressen öppnar inte dörren trots att hunden skäller, jag kan fortfarande inte spanska. Alla hostel är fullbokade, långhelg.
Jag har lite kläder i en ryggsäck, en flaska juice. Solen skiner. Jag klarar mig.
Jag kan ligga här på min bänk, huvudet på väskan, lyssna på fåglarnas kvitter och tänka "Är jag lycklig? Är jag det? Kan man begära mer än såhär?"
Jag ligger här och tankarna virvlar kring lycka, kring livet, kring människor jag känner och framtid. Min och världens. Jag tänker på solen och på hur stor påverkan den har på mig, trots allt.
En morgon när jag cyklade till skolan i Aix, just när det blivit sådär sommarvarmt och löven slagit ut och solen sken genom kronorna, slogs jag av minnet av att vara i samma situation, cykla (som jag älskar), värme, sol, och vara helt likgiltig inför det. Vara helt tom, slut, överkörd. Eller fylld med hat, ilska, sorg. Vakna så, somna så.
Då tänkte jag "Att solen har fräckheten att lysa samtidigt som jag har en sten i bröstet", de gånger jag orkade bry mig om solen. Andra gånger tänkte jag "Tur som fan det är sommar i alla fall, annars kunde man ju gå och dränka sig direkt", de gånger jag orkade vara sarkastisk.
Men det var kanske sant. Kanske har jag ändå solen att tacka för mycket. Den där första veckan, då självbevarelsedriften var som ett ständigt rusande adrenalin i mig, alla mina soldater i givakt, all min kraft, min förnimmelse av den. Skulle den varit där om det inte var för solen, ifall det inte varit sommar? Skulle det fortfarande varit en slags lättnad att åka hem till M, bli matad, sitta i sängen, kedjeröka och stirra i väggen en hel dag? Skulle jag orkat äta även om jag inte själv lagade maten, skulle jag ens kommit dit? Skulle jag någonsin klivit upp ur sängen trots att det gjorde ondare att ligga kvar? Skulle jag någonsin gått ut genom dörrn?
Jag sätter mig upp på parkbänken i Barcelona. Jenni är på Ibiza, squatet dit jag fått adressen öppnar inte dörren trots att hunden skäller, jag kan fortfarande inte spanska. Alla hostel är fullbokade, långhelg.
Jag har lite kläder i en ryggsäck, en flaska juice. Solen skiner. Jag klarar mig.
Tuesday, April 29, 2008
Une Métropolitaine Bizarre
Namnen på tunnelbanestationerna i Frankrike är ofta väldigt mysko tycker jag.
I Paris:
Plaisance (Pleasure, Nöje, Njutning)
Gaîte (Lycka, Gladlynthet)
Lyon:
Monplaisir (Min njutning, Mitt nöje, Mitt välbehag)
Marseille:
Malpassé
Det är här det blir konstigt tycker jag. Mal=Dåligt Passé= Passerat
Dåligt passerat? Något dåligt har hänt?
Vem vill bo där liksom? Vad är det för namn?
Men ja. Jag bor ju på en station som nästan heter Heliga Rättvisan så för min del är det ju lungt.
I Paris:
Plaisance (Pleasure, Nöje, Njutning)
Gaîte (Lycka, Gladlynthet)
Lyon:
Monplaisir (Min njutning, Mitt nöje, Mitt välbehag)
Marseille:
Malpassé
Det är här det blir konstigt tycker jag. Mal=Dåligt Passé= Passerat
Dåligt passerat? Något dåligt har hänt?
Vem vill bo där liksom? Vad är det för namn?
Men ja. Jag bor ju på en station som nästan heter Heliga Rättvisan så för min del är det ju lungt.
Sunday, April 20, 2008
skärpning
Ur mitt franskblock:
"sluta drick söndag, måndag, tisdag, onsdag.
ÄT RIKTIG MAT! SOV!"
att bli sjuk gjorde susen. förutom maten, svårt att äta när man är sjuk. och när jag var i Lyon i förrgår och hade en timme att slå ihjäl helt allena i väntan på tåget så köpte jag faktiskt varm choklad trots att det är mer än dubbelt så dyrt som vin på samtliga frankrikes caféer.
"sluta drick söndag, måndag, tisdag, onsdag.
ÄT RIKTIG MAT! SOV!"
att bli sjuk gjorde susen. förutom maten, svårt att äta när man är sjuk. och när jag var i Lyon i förrgår och hade en timme att slå ihjäl helt allena i väntan på tåget så köpte jag faktiskt varm choklad trots att det är mer än dubbelt så dyrt som vin på samtliga frankrikes caféer.
Sunday, March 23, 2008
What did you do? What did you say?
Did you walk - or did you run away?
Where are you now? Where have you been?
Did you go alone - or did you bring a friend?
I need to know this - cause I
notice when you're smilin'
Out in the sun havin' fun and you're feelin' free
And I can tell you know how hard this life can be
But you keep on smilin' for me
What went right? What went wrong?
Was it the story - or was it the song?
Was it overnight - or did it take you long?
Was knowing your weakness what made you strong?
Did you walk - or did you run away?
Where are you now? Where have you been?
Did you go alone - or did you bring a friend?
I need to know this - cause I
notice when you're smilin'
Out in the sun havin' fun and you're feelin' free
And I can tell you know how hard this life can be
But you keep on smilin' for me
What went right? What went wrong?
Was it the story - or was it the song?
Was it overnight - or did it take you long?
Was knowing your weakness what made you strong?
Sunday, March 16, 2008
Saturday, March 15, 2008
Saker man gör
För ett halvår sen var jag ensam i mitt vardagsrum, halsade ren sprit och galendansade till "Survivor". Det var tider det.
Och nu?
Nu har jag gått vidare. Till "Bootylicious".
Och nu?
Nu har jag gått vidare. Till "Bootylicious".
Sunday, March 9, 2008
La Provence
jag bodde ute på landet i 2 veckor. det var fint men kollektivtrafiken existerade knappt så jag flyttade. ungefär såhär såg det ut i alla fall.
Tuesday, January 29, 2008
Wednesday, January 23, 2008
Over the sea and far away
Så jag flög över havet igen och hamnade i New York. I jakt på förlorade drömmar och sånt där ni vet.Blir inte så mycket skrivet här. Vet liksom inte vem jag skriver för och lusten krymper...
kanske, kanske inte.
Här är utsikten från taket där jag bor i Brooklyn i alla fall.
Subscribe to:
Posts (Atom)