Sunday, March 15, 2009

Ur ett gammalt anteckningsblock

Att träffa någon som säger "Stanna hos mig inatt. Och imorgon. Och natten efter det", och vilja samma sak.
Jag menar verkligen vilja det.
Jag träffar ofta folk som vill att jag ska stanna, men jag har ingen lust. Förmodligen följde jag med dem för att jag inte ansåg mig ha något bättre för mig, eller helt enkelt för att slippa sova ensam. Kanske för att försöka driva din kropp ur minnet genom att ersätta det med någonting annat. Jag har tänkt att om jag får massa nya minnen av andra kroppar så kommer jag tillslut inte veta vilken som är din längre. En plan som visat sig misslyckas fullständigt. Det tar sin lilla tid för folk att sätta spår i mig, och folk som jag spenderat en eller två nätter med har oftast inte ens en chans. Inte ens dagen efter minns jag längre deras kroppar, men känslan av hud och någon som tar på mig får mig bara att minnas dig allt tydligare, sakna mig ännu mer från vettet.