Önskade mig lugn och ro men fick ett hjärta som skenar i vild panik. 6 år senare, tänkte jag, nu kanske jag är redo för det här igen?
Men det blev inte som jag tänkte mig.
Blev mer som för 9 år sedan, för 11, för 12 och för 13 år sedan och jag vet inte när det började men nu är jag visst där igen.
Det är som att vara kär i Nick Carter.
Helt Jävla Hopplöst.
Bara det att den här gången är det både jag och murran som gråter.
