Nu har jag väckts upp ur min dysterhet för en stund och tänkte då att jag skulle roa er med ännu en liten uppdatering. De hjärtskärande dikterna om hur jag inte kan sova om det inte ligger minst en annan människa brevid och snarkar tänkte jag bespara er. Men det har börjat bli väldigt svårt. Även de sömnlösa nätterna med åtta pers trängandes i sängen verkar mer lockande än ödsligheten i min.
I alla fall, på onsdag ska jag till Miami och Jenni!! Jiiiihaaaa! Aldrig har jag varit där utan att ha synnerligen roligt. Jenni är den av mina vänner som jag känt allra längst, vi gick i samma skola på Grenada när jag var två år, hoppade i seglet på hennes föräldrars båt där hon bodde vid samma ålder, och satt på kanten på samma vindsurfingbräda som hennes pappa styrde. Sen flyttade jag till Sverige och återsåg henne inte igen förrän jag var elva år och pappa flyttat hit. På en kväll blev vi genast goda vänner igen och alltsedan dess har vi aldrig behövt börja om, även fast vi ses mycket sällan.
Jag ser mycket fram emot att åka. Jag ska dessutom åka tåg dit ner! Tåg! Vilken lycka!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hej, vad kul att läsa din blogg! Fast vad tråkig jag känner mig när jag läser om dina äventyr. Du missade inget i fredags direkt, en vi bestämde att vi skulle läsa
* Ångest ångest är min arvedel ..
* Kristina Lugn - Jag var ett lyckligt lottat barn
* Gärdelund - dikten "i natur" eller vad den heter.
Vi tänkte att vi var och en för sig ska kolla versmåtten etc och analysera, sen ska vi diskutera igenom dikten tillsammans.
Och just det, vi bestämde att vi skriver upp alla som närvarande på våra lärarfria, även om man råkar missa nån gång, för det är ju värdelöst att behöva skriva två A4 för att man missat två timmars förvirrat pladder.
Hörs på tisdag! :)
Post a Comment