Ur en gammal dagbok från Frankrike

Rennes, Mercredi 14 nov 2007

Jag minns inte alla mina älskare och inte heller hur dom brukade ta på mig.
(Men jag älskar Kerstin Thorvall).

Profetian har slagit in. Jag är i Frankrike och rökes Gauloises. Idag har jag varit på utflykt i de Bretagnska skogsdungarna med Anthony, Jeremy och Bastian. Vi högg ner ett träd till brasan där hemma. Och så har jag legat i löven och fotat trädkronorna. Käkat baguetter med Camembert och druckit vin. (När fransmän spelar TP så utbrister de förtjust varje gång de får en i sverige så kallad ”tårtbit”, ”CAMEMBERT!”)

När vi kom hem gick jag till affären med Monito. Jag är ju en sån där som alltid ställer alla varorna i en prydlig rad med streckkoden utåt för att underlätta för kassörskorna. Det är INTE norm i Frankrike. Alla vräker upp sina varor i gigantiska berg och jag blir lika upprörd varje gång. När jag och Monito hade handlat frågade jag kassörskan vad hon gillade bäst, prydliga rader (”comme ca” *visar med händerna och gör, enligt mig, lämplig ljudeffekt*) eller otympliga berg (”comme ca” *visar återigen med händerna och gör annan ljudeffekt*). Kassörskan tittade konstigt på mig och återgick till att scanna den efterföljande kundens varor. På vägen hem skrattade jag och Monito åt det hela och han sa ”les suédoise sont folle” (svenskarna är knäppa).