Jag skriver ett meddelande pa min mobil men andrar mig, raderar det utan att skicka.

Sitter pa mitt och X's vattenpipscafe i Budapest. Jag hade hjartat i halsgropen nar jag gick hit, passerade papperskorgen dar X slangde sina skor, nagra affarer dit vi gick in for att leta efter nya, och nar jag sag den stora gyllene pipan utanfor stannade jag, lutade mig mot vaggen och koncentrerade mig pa att andas. Jag sag efter om det var oppet och sen gick jag tarogd till Keleti for att kopa min biljett till Belgrad innan jag atervande.

Gransen ar harfin mellan att grava i det forflutna och ta tag i det. Eller att for den delen bara besoka ett cafe som kanske ar det finaste jag nagonsin bevistat.

Vi var har nastan varje dag. Nagra tavlor har bytts ut men det ar samma konstnar. Menyn ar den samma, omslaget har gatt sonder lite, bokstaverna pa forsattsbladet bleknat. Servitrisen har slutat, eller sa jobbar hon inte idag. Jag roker apelsintobak. Handen darrar nar jag haller upp mitt te.